Den Mandelgrenska samlingen är sökbar via kulturarvsportalen Alvin. 

Nils Månsson Mandelgren (1813–1899) skulle aldrig få uppleva utgivandet av sitt planerade livsverk i sin helhet, ett kulturhistoriskt atlas som han mödosamt hade ägnat en livstid åt att samla in material till. En samling som bara växte, år efter år, decennium efter decennium, då Mandelgren for land och rike runt för att dokumentera historia och samtid, alltifrån det minsta lilla bestick i en torparstuga till de mest storslagna byggnadsverken. I slutet av sitt liv testamenterade Mandelgren hela sin samling till Lunds universitet och sedan 1969 förvaltas den av Folklivsarkivet. Samlingen, där digitaliseringsarbete pågår, ger en unik inblick i 1800-talets folkliga såväl som lärda kulturvärld samt upptäckten och inventeringen av ett kulturarv som sträcker sig ända från forntiden till in på 1800-talet och är intresseväckande hos såväl forskare som lekmän.

En anspråkslös begynnelse

Nils Månsson Mandelgren, skomakarsonen från Ingelsträde i Skåne, blev redan i unga år föräldralös. Han började dock tidigt utveckla ett intresse för målning och lyckades övertyga en konstnärlig son till den tyska porslinsfabrikanten Berger i Höganäs att undervisa honom, vilket blev beviljat. En sommar under 1830-talet besöktes orten av Gustaf de la Gardie som fick bevittna några av de teckningar som Mandelgren hade målat och det bestämdes att gossen skulle få följa med dennes fader, greven Jacob de la Gardie, till Stockholm för att där skrivas in för undervisning vid Konstakademien.

Resor och studier i Europa

Nå wäl! Jag är glad, ja, jag är förtjust att Tits. wårdrömmar blifwit realiserade. Tit. har nu sedt det skönaste Europa äga af Konst och Natur […] Det är sant att resan troligen kostat mycket Pänningar, men seg mig, om Tit. hade de lumpna pänningarna på fickan, och ej hade rest, wore Tit. wäl så lycklig då, som nu? Nej, jag tror det icke […] Jag vet att Tit. är Philosoph, och har få behofwer. Dessutom skall Tits. Talent förwarfa pänningar, och kanske reser Tit. ännu en gång.

Brev till Nils Månsson Mandelgren från L.J. Moström, efter Mandelgrens återkomst till Sverige, 22/3 1844

År 1838, efter att en rättsprocess för att återfå föräldrarnas arv från styvföräldrarna var avslutad, begav sig Mandelgren till Köpenhamn för att tillgodogöra sig studier hos bland andra konsthistorikern Niels Laurits Høyen och fornforskaren Christian Jürgensen Thomsen.

Åren 1841–1843 nyttjade han föräldraavet och företog en självbekostad studieresa ut i Europa för att studera konstkonservering. Under denna resa har han dokumenterat och ritat av föremål, byggnader, natur och människor i allehanda situationer samt beskrivit sina besök på museer och möten med Europas konstnärer, som finns att tillgå i samlingen.

Det var dessa förvärvade kunskaper och erfarenheter som han vid hemkomsten till Sverige ställde i statens tjänst, då han beviljades ett anslag för att resa runt och grundligt dokumentera de svenska medeltidskyrkorna och deras inventarier.

Monuments Scandinaves du Moyen Âge – Det kyrkliga kulturarvet

Som flera af våra gamla kyrkor i anseende till deras målningar eller byggnadsform, utgöra glanspunkten uti den ena eller andra af Fäderneslandets Konstperioder, är dömda att snart försvinna, hvarföre jag anser som för helig pligt att fästa E.K.M höga uppmärksamhet på behofvet att rädda dessa minnesmärken till efterverlden, som derför alltid skall blifva tacksam.

Brev till kung karl XV från Nils Månsson Mandelgren, 1863

Mellan åren 1846–1850 företog Mandelgren fem resor runt om i hela Sverige för att inventera och dokumentera de medeltida kyrkorna. Då anslaget inte täckte resekostnaderna till fullo så  började Mandelgren parallellt att göra upp en plan för att få den medeltida kyrkokonsten publicerad, vilket skulle visa sig bli en lång och konfliktfylld process. Projektet nådde sitt slut år 1862 när han från Paris lyckades få den femte och sista delen av sitt verk om medeltida kyrkokonst – Monuments Scandinaves du Moyen Âge – publicerat. Mandelgren kom dock att fortsätta sitt arbete för att upptäcka, dokumentera och rädda kyrkohistoriskt material under resten av sin levnad

De fältskisser och anteckningar som Mandelgren utförde under sina resor utgör ett utmärkt material för byggnadsarkeologiska och konsthistoriska studier av det kyrkliga kulturarvet.

Atlas för Sveriges odlingshistoria – Det folkliga kulturarvet

Hvad mina verser till Eder beträffa så äro de utgångna från mitt hjärta och min inre Öfvertygelse; ty viss är jag, att de fosterländska arbeten ni egnat edert mödosamma lif för, skola göra Edert namn odödligt, och att eder Atlas en gång , fullständigt utgifven, skall intaga ett bland de främsta rummen af Vetenskaplig forskning.

Brev till Nils Månsson Mandelgren från Thor Hjalmar Cullberg

14/1 1892

Efter utgivningen av Monuments Scandinaves började Mandelgren alltmer ägna sig åt ett intresse som genom åren växt sig starkare – folklivsforskningen. Med ett nytt årligt understöd från staten från och med 1863, vilket så småningom skulle omvandlas till en livstidspension, reste han omkring och dokumenterade den kulturhistoriska variationen och rikedomen inom Sverige, både det materiella och det immateriella. Planen var utgivandet av ett atlasverk som täckte hela den svenska kultur- och odlingshistorien, indelat i tolv avdelningar – I: Landets natur och beskaffenhet, II: Folktyper och stamskillnader, III: Näringar och levnadssätt, IV: Klädedräkter och smycken, V: Bostäder och husgeråd, VI: Slöjd, VII: Samfärdsel och Varubyte, VIII: Sjöväsendet, IX: Krigsväsendet, X: Rättsväsendet, XI: Helgedomar, XII: Högtider och folkbruk.

Det är detta material som utgör kärnan av den mandelgrenska samlingen.

Insamlandet till Sveriges museer

Sedan 1838 har jag uteslutande egnat mig åt det konsthistoriska studiet af så väl den allmänna som den skandinaviska konsthistorien, hvilket krönts med lyckan att i utlandet offentligen bidraga till detta studiums utveckling […] Då fosterlandskärleken kallade mig till fäderneslandet, hvarmed jag nu befinner mig utan sysselsättning i den riktning hvaråt jag helgat mitt lifs verksamhet, som en följd häraf vågar jag i djupaste underdånighet hos E.K.M. hemställa att det måtte förunnas mig efter så många års mödor erhålla en fast anställning, hvarigenom jag sättes i tillfälle att för det blifvande nationalmuseum insamla sådana fornlemningar och konstalster som der skola förvaras.

Brev till kung Karl XV från Nils Månsson Mandelgren, 1863

Mandelgren var en av 1800-talets mest framstående insamlare till svenska museisamlingar och flera av de äldre föremål som än idag finns att beundra i landets museer har genom hans ombesörjande funnit sin plats där. Efter hemkomsten från Paris år 1863 fick han tillåtelse av kungen att samla in museiföremål till de statliga samlingarna, vilket han delvis kom att ägna resten av sitt liv åt.

Genom den mandelgrenska samlingen är det möjligt att få ta del av hur denna insamlingsprocess gick till under 1800-talet.

Vad finns i den mandelgrenska samlingen?

I samlingen kan man bland annat hitta följande:

Bilder och beskrivningar av kyrkoarkitektur, kyrkoinventarier, kyrkokonst och andra fornlämningar

Information om 1800-talets insamlande till museer och förteckningar över insamlade föremål.

Handlingar som rör publikation och bokutgivning under 1800-talet

Ett enormt stort etnologiskt material om seder, traditioner, bruk, sägner, folktro, klädedräkter, smycken, verktyg och redskap, bostäder, möbler och husgeråd, näringar och levnadsvillkor, slöjdverksamhet, djurhållning, växter och odling, fornlämningar, musik, dans, lekar och mycket mer.

Samlingen innehåller även en omfattande brevkorrespondens med hundratals personer, alltifrån kungligheter till de av betydligt enklare börd, som på ett eller annat sätt var delaktiga i 1800-talets konstliv, fornforskning, publiceringsverksamhet, folklivsforskning och mycket mer.

Vem har nytta av den mandelgrenska samlingen?

Samlingens handlingar lämpar sig väl som källmaterial till studier inom:

Konsthistoria, etnologi, arkeologi, bokhistoria, historia, museologi